Commodore 64
Att programmera för världens mest sålda mikrodator

Mikrodatorn Commodore 64 var utan tvekan den mest populära hemdatorn på 80-talet, och den var till och med fortfarande välanvänd i början av 90-talet. För de allra flesta var det i första hand en speldator, men till skillnad från dess tekniskt snarlika motpart i TV-spelsvärlden — Nintentos NES — så fanns här möjligheten att skapa egna program. Antingen genom den inbyggda BASIC-tolken eller med något svår­begripligt (för den unge dator­användaren) som kallades för ”maskinkod”, det vill säga assembler.

Vi kommer att titta på vilka möjligheter C64:an erbjöd och vilka begränsningar den har, och hur man bar sig åt för att kringgå dessa. Den här dator­modellen fanns på marknaden som en färdig­byggd enhet med samma tekniska specifikationer under sin mångåriga livstid. Eftersom hårdvaran förblev densamma så drevs istället utvecklingen framåt från väldigt enkla spel och program till komplexa och imponerande diton främst av att programmerarna blev bättre och bättre på att förstå och dra nytta av systemets egenheter.

Vi kommer att göra en djup­dykning i hur maskinen fungerar och både titta på program och analysera hur man åstadkommit olika effekter och resultat, samt titta på programmerings­exempel.

På scenen:
Sven Johansson frilansar som utvecklare på dagtid och är en kompulsivt kreativ musiker och hobby-programmerare på fritiden, och sover därmed endast en gång vartannat skottår. I yrket brinner Sven, precis som så många andra, för kvalitativ högnivå-programmering och läsbar och lätt­rörlig kod, och det är bland annat från den vinkeln som vi ska titta på lågnivå-programmering och bryta mot en och annan princip som vi som yrkes­kår lärt oss att ta för givna.