Jag var på Mobile Apps 2010 häromdagen. Flera duktiga talare med intressanta kunskaper och spaningar.
En av talarna var Fredrik Olsson som gick igenom och jämförde fyra av de stora mobila plattformarna Java ME, Symbian, Android och iPhone OS. Han snuddade bland annat vid ett ämne som vi nyligen hade en intressant dialog om på Mejsla, nämligen öppenheten hos Googles Android kontra slutenheten hos Apples iPhone. Apple har ju strikta regelverk som bl.a. förhindrar utvecklare att skriva applikationer för iPhone i t.ex. Java och Flash. I själva verket tillåts i princip bara de fyra språken Objective C, C, C++ och Javascript. Om jag har förstått det hela rätt så tillåts man inte använda något annat språk ens om man från detta genererar kod i något av de tillåtna språken.
Ur en Java-utvecklares perspektiv framstår denna slutenhet lätt som en taktik så arrogant och oförskämd att den gränsar till självmord – att utestänga så många utvecklare borde inte kunna hålla. Men ska jag sammanfatta hela konferensen i en mening så blir det ändå att Apples iPhone just nu är så överlägsen i termer av marknad att de kanske faktiskt har råd att vara så arroganta. Framtiden får väl avgöra om deras taktik håller på sikt. I mina ögon är det i vilket fall som helst en osympatisk taktik och visst önskar jag att Googles öppenhet ska löna sig på sikt.
Fredrik Olsson betonade i alla fall att man som Java-utvecklare inte ska låta sig avskräckas av Objective C. Det är inte språket som är den stora tröskeln när man ska börja utveckla för mobiler, det är allt det andra, som API:erna och anpassningen till de små enheterna. Tiden för att lära sig Objective C är en droppe i havet jämfört med den tid som det tar att bli en duktig mobilutvecklare!
Och den slutsatsen stämmer helt med det som tiden med duktiga mobilutvecklare på Mejsla har lärt mig. Mobilutveckling är i hög grad en egen värld som kräver sin egen expertkunskap.
En icke-teknisk intressant iakttagelse från konferensen var att ingen (så vitt jag märkte) bad publiken om att stänga av sina mobiltelefoner eller ringsignaler vilket ju är ganska vanligt vid konferenser, bio, etc. Det som gör detta intressant är att det ändå inte (så vitt jag märkte) ringde en enda gång under hela dagen! I efterhand kan jag bara konstatera att just den här publiken uppenbarligen inte behövde några förmananden om detta. Måste erkänna att jag är impad.
En annan icke-teknisk iakttagelse var att alla män som presenterade höll sina presentationer ensamma medan de två sessioner som hölls av kvinnor hölls av kvinnor i par. Det måste betyda något… men vad?
